Känns som om denna bloggen lite på sparläge just nu. Jag längtar redan tills allsvenskan börjar då man kan ta på sig den blåvita tröjan och åka in till GU och skrika fram laget till seger. Visst, jag har SHL men det är inte alls lika roligt som allsvenskan, iaf inte nu. Jag följer Frölundas matcher men jag har inte alls samma känslor för det laget som för Blåvitt. IFK Göteborg är det nåt särskilt med och där lever jag mig in på ett sätt jag knappt visste jag kunde. SHL kommer bli roligare när vi närmar oss slutspelet men just nu är det bara massa matcher som man ska ta sig igenom, vilket är problemet med SHL. De har för många matcher för att serien ska bli så intressant som möjligt. Med färre matcher, typ i allsvensk stil, tror jag intresset för SHL kan stiga igen. 

 

Det började så dåligt, fortsatte så bra och slutade i en mardröm. Alltså vilken match. Man slets mellan hopp och förtvivlan var och varannan minut och tyvärr slutade det i förtvivlan. Vi har Zlatan i vårt lag och för en stund tog han oss tillbaka i matchen men då tror vår tomte till försvarare att han kan mäta sig mot Ronaldo i en löpduell. Du hade fel. 2-3 och 2-4 blev det ganska snabbt och då var det godnatt. När Zlatan gjorde 2-2 så kändes allting så himla bra. Spelet började lossna och chanserna kom MEN vi satte inte våra chanser. Kacaniklic fipplade i straffområdet när han enkelt kunde slagit in den i mål då till 3-2 men var tvungen att ta dubbeltouch och vips var chansen borta och i nästa anfall var det mål i baken. Fotboll berör så fruktansvärt mycket och det blir så påtagligt jobbigt när det inte går ens väg. Visste knappt om jag skulle skratta eller gråta när Ronaldo slog in 2-4-målet. Nä, fy detta var en jobbig kväll.

 

 

Varför var Sverige så fruktansvärt nervösa i första halvlek? Det stod mycket på spel, jag vet, men har det inte gjort det i tidigare matcher i andra kval då? Man ska inte behöva ha ett så bedrövligt spel i ett VM-kval med spelare av den kalibern som Sverige hade idag. Det borde funnits tillräckligt med hetta runt denna matchen som gjorde att spelarna kunde utfört detta bättre än vad de gjorde. Andra halvleken har jag inte mycket att klaga på. Möjligtvis äckelronaldo då såklart. Han som låg och grinade över sin fot minuten innan han gjorde sista målen. Utöver det tycker jag Sverige gjorde en väl godkänd sista halvlek. Tyvärr räckte det inte hela vägen och det gör så ont.

 

Ikväll spelas en oerhört viktig match. Inte bara för Sverige utan även för Portugal. Det är en plats i VM i Brasilien som står på spel. Det är allt eller inget som gäller. 

Jag håller alla tummar och tår jag har över att Sverige vinner men just nu känns det väldigt svårt. Skulle Portugal göra 1-0 så är det i princip kört. Portugal leder med 1-0 i "paus" efter att de gjorde mål på deras hemmaplan så gör de ett mål så måste Sverige göra tre för att vinna matchen. Oddsen är intr riktigt på vår sida om man säger så men vi har sett Sverige vända matcher förr så vi får hoppas på att ikväll är en bra kväll för dem svenska spelarna och alla fansen. Vi får se till att hålla tätt bakåt och göra några mål. Det låter så himla enkelt när man skriver det såhär och vi kan väl hoppas på att det känns lika enkelt i praktiken?

Nu stöttar vi vårt landslag hela vägen till Rio!

Enligt sportbladets "källor" så är Tobbe påväg till den Israeliska ligan men just nu har jag svårt att tro på detta. Han en världsspelare och det visade han med att göra två mål mot Tyskland och om han säljs så ska det minsann vara för riktigt bra pengar och inte nåt mesbud som Mild går på. Känns som om han (Mild) gjort några tveksamma beslut förr men detta får inte vara ett tveksamt beslut utan då ska det vara ett riktigt bra erbjudande. Tobbe är ju för sjutton blåvitts bäste spelare och profil, det är inget som säljs för nåt fjuttigt. Enligt Tobbe så lämnar han om "rätt anbud kommer" med vanlig svenska "kommer det ett riktigt bra erbjudande som bara inte går att tacka nej till så sticker jag." Jag hoppas innerligt, för blåvitts skull, att det erbjudandet inte kommer. Vi behöver vår älskade Hysén i laget, så är det bara.

 

Den allsvenska fotbollssäsongen är över för detta året så nu går mycket av fokuset över från Blåvitt till Frölunda. Frölunda har just nu är fantastisk formtopp där de lyckas vinna matcher där de ligger under och där de faktiskt spelar riktigt dålig hockey, det är en fantastiskt bra egenskap. Att oavsett hur spelet ser ut så har de lyckats vända underläge till vinst. Spelarna gör det ibland lite onödigt nervöst för oss supportrar men det händer mycket i hockey och det kan vända snabbt så det gäller att hänga med i svängarna. Det såg till en början ut att bli en jobbig tillställning i Stockholm igår med en tidigt utvisning på en frölundaspelare men detta blev istället en lyckträff där de lyckades göra två mål under loppet av 22 sekunder. Tack vare individuella misstag av AIK-spelare så blev matchen på Hovet en trevlig tillställning. Matchen slutade 2-6 till Frölunda och de står just nu på en säker andraplats men det som är viktigast är vilken plats de står på när säsongen är över. Visst är det bra för självförtroendet att ligga högt upp i tabellen men ligger de tvåa nu och slutar på en sjundeplats i mars så är det bara sjundeplatsen man minns.

 

Matchen närmar sig med stormsteg och jag fasar inför denna afton. Har känslan att vi kommer bli sönderstrimlade av Portugal och har intalat mig den senaste att "magkänslan är alltid rätt" men nu hoppas jag innerligt att magkänslan har fel för mitt psyke pallar inte med en megaförlust. Läste i en blogg nånstans (kommer inte ihåg vilken) att Portugal har ett väldigt bra lag men att de ibland har svårt att leverera i landslaget och det känner vi ju igen hos oss också (backlinjen!!) så jag hoppas att spelarna i Portugal har en såndär usel dag på jobbet då de hade hoppats slippa gå upp från sängen imorses. Vi kan väl hålla tummarna på det? Usch, fotbollsmatcher får mitt hjärta att slå tusenfallt. Dels av det positiva adrenalinet som jag får av något jag tycker om men också av all nervositet. Det står ju ett VM på spel här, det är ingen liten grej det. 

 

Och så var det klart. Första killen att lämna truppen blev Logi Valgardsson och flytten går till norska laget Sogndal. Valgarsson har nött mycket bänk den senaste säsongen så tycker det var ett bra val av honom att lämna. En duktig spelare som honom gör bättre nytta nån annanstans än på bänken. Nu återkommer vi ju till denna frågan om vilka som lämnar och inte och jag står fast vid mitt ord att inga ordinarie spelare kommer försvinna men det kanske mer är önsketänkande än realistiskt? Den som lever får se! 

 

Vad tror du det blir i matchen? Storstryk eller skräller Sverige?

 

Årets allsvenska säsong är slut. Malmö FF vann sitt SM-guld och Blåvitt knep, tack och lov, tredjeplatsen vilket innebär europaspel. Efter vinsten mot AIK i slutet av september kändes allting så ljust. Blåvitt hade en fint spel, gjorde många mål och defensiven fungerade som aldrig förr. Sedan hände det något. Två vinster på de sex sista matcherna är långt ifrån godkänt. Varför blev det så då? nädu, om jag ändå hade svaret på den frågan. Tobbe skadade sig i matchen mot Tyskland och självklart spelade det in på de sista matcherna men IFK är ett topplag och det ska inte behöva bli så stor skillnad när en forward försvinner. Man kan inte lägga allt tryck på en spelare utan laget måste kunna hålla sig ovanför ytan oavsett om Hysén är med eller inte. Så då är frågan hur det ser ut till nästa säsong. Vilka stannar och vilka försvinner? Förhoppningsvis stannar alla kvar, det vore ju drömmen, men det fnns alltid en risk att någon spelare försvinner när transferfönstret öppnar. Om inte ett väldigt bra erbjudande för Hysén kommer så tror jag han stannar, Söder tror jag också stannar för hans form dippade lite i slutet och likaså JJ men vad vet jag? diskuterade över twitter med Calle igår om vem jag helst vill ha i truppen till nästa år, Mikael Boman från HBK eller Gustav Engvall från Blåvitts U-trupp och jag får nog ändå säga att jag hoppas på Engvall. Båda spelarna är oerhört duktiga. Boman är äldre och mer erfaren och Engvall är ung men har grym talang men jag ser nog ändå att Blåvitt satsar på Engvall och de andra ynglingarna från Blåvitts U-trupp så att de får visa vad de går på, på riktigt.

 

Tycker det ofta pratas om förebilder runt omkring allting. Är han en tillräckligt bra förebild till de yngre? kan han fortfarande spela i landslaget fastän han dömts för misshandel några år tidigare? Ja, det är Alexander Gerndt jag pratar om. Tycker dessa frågor är väldigt svåra att svara på och jag är väldigt glad över att jag slipper göra det. Att vara en förebild enligt mig innebär inte att man är felfri och att man alltid gör allting bra och fint hela tiden utan för mig innebär det att man försöker göra sitt bästa i allting och att när det blir fel så står man för det och får ta konsekvenserna. Detta är något jag tycker Gerndt gjort, jag vet att det han gjorde för två (?) år sedan var fel, riktigt fel, men han har tagit sitt straff och förhoppningsvis blivit en bättre människa idag än vad han var då. Om jag då ska försöka svara på frågan om han är en förebild igen så är det upp till var och en. Jag tror mycket väl att Alexander Gerndt kan bli en förebild igen, kanske inte min, men för någon annan. Det gäller då att se Alexander idag 2013 och inte se bakåt där misstagen skedde.