Det blev ett fint avslut på IFK Göteborgs säsong då dem besegrade Halmstad BK med 5-1 på hemmaplan. En siffra som jag tror det var få som trodde på med 1-0-ledningen i paus. Det var ett bättre Halmstad BK i den första halvleken som kontrollerade bollen jämfört mot IFK Göteborg som tappade boll, missade passningar och som hade noll kommunikation mellan varandra och Blåvitt ska vara glada över att Engvall lyckades få in ett ledningmål i slutminutrarna av första halvleken för det hade likväl kunnat vara underläge för Göteborgslaget i paus. 

 

I andra halvlek var det ett annat IFK Göteborg som kom ut på plan och utökade sin ledning till 2-0 i matchminut 48. Reduceringen kom bara minuten efter och med siffrorna 2-1 på tavlan så var i alla fall jag väldigt nervös. Skulle Blåvitt tappa denna ledningen som så många gånger förut eller skulle killarna lyckas hålla undan? Min nervositet var i onödan och kombinationen Vibe/Engvall tog tag i föreställning ännu en tillsammans med resterande laget. Emil Salomonsson sprätte in 3-1 i 70 minuten och sedan var det Engvalls eftermiddag då han fick göra både 4-1 och 5-1. 

 

I matchminut åtta (hans tröjnummer i hans tid i IFK) blåstes matchen av och Klas Ingesson hyllades med stående ovationer istället för en tyst minut och det var en mäktig känsla att få stå i klacken och växelsjunga KLABBE INGESSON ihop med levande sittplats på andra sidan. Då var det ståpäls på åtminstonde mina armar och skulle tro att fler som hade samma känsla som jag. Klas var en stor fotbollsspelare, tränare, men framförallt människa. En fotbollsprofil Sverige kommer att sakna. 

 

Ett stort tack säger vi till Kjetil Waeler, Ludwig Augustinsson och Hampus Zackrisson som nu lämnar IFK Göteborg för andra äventyr. Allt det jobb ni lagt ner är ovärderligt! Stort tack!

 

IFK Göteborg vann idag och hamnar på en fin andraplats i tabellen, en silverpeng som ska vara utbytt till en guldpeng nästa år.