En sport. Ett lag. Så mycket kärlek. Så mycket ångest.

 

Att ha ett favoritlag som man följer nästintill slaviskt är krävande. Man lägger ner sitt hjärta i något man inte har någon som helst kontroll över. Det går bra, laget man håller på gör mål, man jublar och man känner sig oövervinnerlig för en liten stund fram tills dess att en kvittering eller möjligtvis ett ledningsmål kommer och man tas ner på jorden igen och är nere på botten och fotbollsångesten är tillbaka. Att följa fotboll är inte bra för varken hjärta eller själ. 

 

IFK Göteborg spelade idag sitt returmöte mot Norrköping och det var, till en början, ett fantastiskt bra spel från Blåvitts sida som resulterade i en 1-0-ledning som Gustav Svensson ordnade. Det fina spelet fortsatte fram tills dess att kvitteringen kom, den som tar ner en på jorden igen. Det såg ut som om luften gick ur grabbarna och det fina spel som IFK Göteborg hade till en början var som bortblåst.

 

1-1 var resultatet i paus och det var en andra halvlek som böljade fram och tillbaka men med ett Norrköping som kom ut som ett annat lag i paus. Janne Andersson hade lyckats med sin coaching i halvtidsvilan. Norrköping hade övertaget och kunde på många sätt styra matchen dit dem ville, men målen uteblev. I den 68e minuten slår Sören Rieks in en bredsida i mål efter ett fantastiskt fint förarbete av Gustav Engvall och 2-1 var ett faktum. En blixt från klar himmel för Norrköpings del. Glädjen kom tillbaka, jublandet likaså och känslan av att det kanske var 3p som ändå gällde idag började infinna sig. En känsla som inte höll så länge. Närmare bestämt i 11 minuter. Fippelspel, hönsgård, dåligt försvarspel - kalla det vad du vill. Det var precis det som hände. Resultatet var 2-2 och det var så matchen slutade.

 

 

IFK Göteborgs tredje raka oavgjorda match och som så många säsonger förut så följer inte Blåvitts fina spel från vårsäsongen med över sommaren. Är det oavgjorda matcher som väntar oss nu? Hur blir det med att det är IFK Göteborgs tur att ta SM-guld i år? Blir det bara något man önskar och snackar om eller kan det bli verklighet? Om det ska bli verkligen så krävs det att offensiven kommer igång. Vi har vanligtvis en väldigt stabil defensiv och släpper in få mål, men gör knappt några mål framåt heller. Vi behöver ha en Vibe i form som lyckas göra mål på chanser som knappt existerar.

 

Vi behöver annat än oavgjorda resultat för att kunna fira ett SM-guld i oktober